Igår, någon gång mellan 19 och 19.30 så försvann min älskling.

Jag hade satt på honom selen (en sådan som är både runt halsen och magen) och bar upp honom för han skulle in i bilen med mig. Lastbilen var packad med alla mina möbler och flytten skulle äntligen ske. I famnen skakade han som sjutton så jag tog en minut på mig att försöka lugna ner honom innan jag klev utanför stugdörren. Väl ute så försökte jag låsa dörren när något okänt skrämde honom och han bokstavligt talat slet sig ur min famn. På marken hoppade han som en galning och när jag försökte håva in honom så slet han sig ur selen och sprang till skogs. Det var det sista jag såg av min Max.
Jag slängde mig på backen och bara stortjöt. Pappa, jag, Åsa och Mats gick ute ett tag och letade efter honom med ficklampa. Helt lönlöst. Han skulle inte komma tillbaka, det visste jag. Två minusgrader ute och en innekatts tunna päls är ingen bra kombination.
Flyttlasset gick i alla fall men jag sov inte där. Vi tog med oss den tunna bäddmadrassen tillbaka och jag sov i stugan i natt. Vi letade igår när vi kom tillbaka med ficklampa i hopp om att se hans ögon och jag gick ut ensam vid två och sex i natt/morse. Mat står utställt också.

Vart är han? Var är min älskling? Var beredd att lägga hela min kärlek och omtanke på dig nu när ingen annan finns i mitt liv. Jag vill bara att han ska komma hem, i min famn där han hör hemma.
En sak jag är tacksam för i alla fall är att det är plusgrader nu och att han kanske hittar maten och litar på mig så pass att han vågar sig fram.

Min Max <3