Det har varit ett herrans liv i Kissies blogg om aborter.
Tjejen har helt rätt, det ska vara kvinnans val.
Jag stödjer aborter helt och fullt - så länge inte personen i fråga använder det som preventivmedel!

Jag själv gjorde en abort när jag var 15 år och är så jävla trött på att höra "Är man inte redo att ta konsekvenserna ska men inte ut i sexlivet heller".
Fuck dom jävla orden!
Jag tog konsekvensen av vad som hände, och jag valde att inte bli en ung mamma som lever på socialbidrag och som svek mina föräldrar! För det ska gudarna veta, att dom blev besvikna på mig när jag berättade.
Jag grät i flera dagar efter resultatet.
15 år och hade haft sex i en månad. Jag vet till och med datumet när jag blev gravid..och det var den 5 februari 2005, precis innan konserten med Within Temptation i Gbg.

Först, när jag fick reda på resultatet, så var jag fast besluten till en abort. Fanns inget alternativ liksom.
Jag fick tid till abort några veckor senare och fick tid till funderingar, jag såg till och med i ultraljudet. En liiiten liten prick på skärmen var mitt barn..en pojke. Fråga mig inte hur jag vet att det var en pojke, jag bara vet.
Jag ville nästan behålla det, Per var besviken på mig för att jag inte ville behålla det.
I mars 2005 gjorde jag medicinsk abort.

Idag är jag (och Per) glad över mitt beslut, men vägen hit idag har inte varit enkel.
2006 bröt jag ihop flera gånger totalt pga detta, skuldkänslorna var enorma.
I vintras bröt jag ihop på en lektion när det pratades om fosters utveckling.

Så ni som tror att vi som gjort aborter är helt jävla dumma i huvudet och inte har några känslor över huvudtaget -tänk om!
Att kalla någon som gjort abort mördare är fel!
Abort är inte mord!
Och ni som säger att ifall ni skulle bli gravida nu så skulle ni inte göra abort, tro mig ni tänker annorlunda i den situationen.
Ni som inte varit med om abort (jag skiter i att era kompisar gjort det, för det är inte samma sak) kan omöjligtvis förstå. Det är först när man är där som man förstår vad det handlar om.

Jag gjorde mitt val för att jag skulle kunna ta hand om mitt barn på rätt sätt och kunna ge det kärlek.
Jag var inte mogen då och är det inte för stunden heller, men om några år vill jag ha barn.
För mig är det viktigt att kunna veta vem jag är och veta att mitt barn kommer få världens bästa mamma.

Jag är och förblir för aborter, och jag har mer livserfarenhet inom detta än ni som är 30 år och inte upplevt det.
Som sagt, man måste varit med om det för att förstå.

Punkt.

EDIT! En kompis blev gravid trots p-piller och kondom! Något för er neggon att tänka på.