Nu har jag lättat mitt hjärta för pappa.
Kändes otroligt skönt. Så nu vet han allt om det som gått fel och det som inte gått alls. Nu vet han att hela grejen mellan mig och Per. Han vet hur trött jag är på honom och hur kort tid jag har kvar. Han sa att jag har ett tålamod som en ängel och att jag är nästan för snäll, något jag vet om men som inte kommit ända upp i huvudet liksom. Jag skäms inte för min snällhet och för alla de chanser Per har fått. De chanser han inte har en aning om.. Men det är dags att han får reda på hur jag känner nu. Ikväll. Kommer Dennis hit så sa pappa att jag måste köra ut honom och nästan gömma datorn för att Per i alla fall ska sätta sig ner och lyssna på mig. Men om han lyssnar och tar till sig är en annan sak.

En sak är säker i alla fall. Det här året och inte mer. Jag tänker också sluta vara hans morsa, den daltningen är jag så fruktansvärt trött på nu. Dags för mig att börja tänka på mitt eget liv. Dags att låta honom växa upp.