Jag har panik. Sådan panik där man inte vet vart man ska ta vägen.

Imorse klockan sju ringde min arbetsgivare och frågade ifall jag kunde hoppa in för en som är sjuk. Visst sa jag och jagade upp Per ur sängen. Paniken infann sig då jag tvekade på ifall jag skulle hinna till jobbet. Efter att ha brutit hastighetsbegränsningen ganska rejält så kom jag hem precis i tid att jag hann packa ner frukosten och springa till jobbet. 8-12 jobbade jag och kom hem för en kvart sedan. Såg att ett missat samtal på hemtelefonen fanns och jag ringde upp. Då var det vår hyresvärd som ringt och frågade ifall han kunde visa lägenheten idag. Visst sa jag och kollade mig omkring. Herregudars! Saker nästan överallt, skitigt golv och..panik.

Dags att panikstäda. Man vet ju inte ifall dom vill komma vid ett eller nån dum tid. Snälla snälla låt mig hinna städa allt! DISKA! Fan...