Mardrömmar nästa.




Pass slowly.


Avslutar veckan.



Godnatt.

Kompis det går bra nu.

Vaknade med supersvullna halsmandlar och en hosta som orsakar en tappad röst. Känns sådär supertaggande att åka till praktiken snart. I regnet.

Nej nu är jag bara bitter. Börjar dagen med en liten nostalgilåt från när jag var liten (och jag är faktiskt snart 22 år så nu kan ni inte kalla mig liten).


I got you.

Avslutar sjukisveckan med en bra låt.


Adele - Someone like you

Sometimes it lasts in love, but sometimes it hurts instead



Never mind, I'll find someone like you


Hollywood Undead - Bullet



Låten är verkligen catchy men texten är ju ganska tragisk. Låten får mig att bli lite schizo. Blir sprallig i kroppen av melodin men ledsen av texten.

Jag kan inte skilja på.

Har just nu lite kaos i mig själv så jag låter låten tala istället.


Och jag som aldrig skulle börja lyssna på Winnerbäck..

Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är

Vi testar nya vägar
som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra
men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut

Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut

Jag vet att det är svårt över telefon
men när jag har dig nära
vill du därifrån
jag vet att du har tänkt
men berätta hur du mår

Jag försöker träffa andra
men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig
på alla sätt
det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt

Och jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut

Nya Bodypump-listan!

YES! Äntligen ska en rockig låt in i bodypumpen igen! Yes yes yes!

HÄÄÄÄÄR hittar ni listan.

Tänkte om ni ville veta.

Tidigare har jag bara hört dunk, spring och borrande från grannarna ovanför. Och toalettbesöken får inte glömmas. Jag hör allt.

Men nu, helt plötsligt, strömmar musik ut ur högtalarna där uppe. HÖGT! Ja, utöver dunkanden då. Det är nån form av lugn musik, lite i karaktär som panflöjtsmusik fast utan någon panflöjt. Logiskt va?


Ett födelsedagskort jag fick på min födelsedag av arbetsgruppen.

Reflections.

När jag var 14 år betydde musiken allt. Den var mer än bara musik. Den reflekterade livet och bestämde hur bra eller hur dåligt jag skulle må. Jag kunde liksom styra det där lite själv beroende på vilken musik jag valde att starta.


Musiken har alltid varit ett uttryck för mig att få ut mina känslor och ja, vilken 14-åring har inte känslor i överflöd?

Evanescence
- Ingen ser mig, olycklig kärlek..

Within Temptation - Gav och ger mig fortfarande ett inre sorgset lugn, en befriande känsla.

Sum 41 - Energi! Kunde drömma mig bort till usa och high school.

Popsie - Bra sång, sådär fjortisaktigt bra.

Nightwish - Får fortfarande en obeskrivlig känsla när jag lyssnar på deras gamla album när Tarja sjöng. Jag blev både glad, sorgsen, lugn och energisk.

Sonata Arctica - Hallå, hur bra är dom inte då? Lite samma känsla som Nightwish..



Ja det var nog de banden som jag nu minns avgörde min känslomässiga hormonbana. Idag kan jag fortfarande vara känslomässigt uppochner men väljer oftast att stänga av mig själv. Varför gör jag så? Varför är det en skam att vara uppochner ibland?


Idag är en sån dag när jag bara vill ligga under täcket och lyssna till Sharon den Adel's (Within Temptation) ljuva stämma så jag kan få förvärra min nedåtgång lite till, ända tills jag orkar kliva upp av mig själv starkare än innan jag lät mig brytas ner.

Men det slutade med att jag lät det svämma över 5 minuter och sedan tryckte jag undan allt vad som kallas känsla. Att vara likgiltig kan ibland vara passande om man inte vill "skämma ut sig".


A masterpiece?


Vad har hänt?

Fick mig just dagens chock; Arne Weises son kan sjunga. In fact väldigt bra! Jag är djupt chockad!

Nya idolen!

När Linda Eriksson visades i kvällens idol så kände jag igen henne direkt. Men varifrån?
Efter rent detektivjobb har jag nu lyckats luska ut att hon var med i Kanal 5's program Popstars i gruppen Supernatural. De var absoluta favoriter hos mig då. Linda är min nya.



 
GRYM tjej!

Update: Hittade på Spotify: Supernatural – Supernatural

Volbeat.

Vad har hänt med Volbeat? Vart försvann den folkmusikinspirerade rocken? Varför ska ni låta som alla andra?
NOOOOOOOOO!


Tråkiga publik som inte begriper hur jävla bra live dom är. Trots att låten suger. Eller det gör den inte men det är inte Volbeat.

Nyare inlägg
RSS 2.0