Sedan sist..

Intresset för bloggen har svalnat då jag underhåller både Instagram och Facebook. Och sen att Blogg.se's app inte vill funka för mig gör det inte enklare att blogga.

I sommar har jag hunnit med att jobba tre veckor på sommardagis (ja, för mig heter det dagis när det inte är någon direkt verksamhet), fixat möhippa för Hana, varit på Hana och Joels underbara bröllop, träffat Marcus så mycket jag bara kunnat och försökt att njuta av livet.

I fredags slutade jag sommardagis och fick därmed semester. Brors urna grävdes också ner i marken. Det var en bitterljuv dag men full av lättnad att äntligen få andas ut.





Äntligen vilar du där du ska, bror. Och jag kan äntligen andas ut.


I like to keep my issues drawn..

Orken för bloggen har inte funnits senaste tiden. Tankarna har stängts in och en omedveten vägran från min sida har funnits att släppa lös känslorna. Nu bröt de ut och jag känner mig precis lika vilsen som för 1½ månad sedan.
Den här eller nästa vecka ska bror gravsättas och det känns som en lättnad. Jag orkar inte längre gå och spänna mig för nästa steg. Det här är sista steget, sedan har jag en gravplats att besöka där jag vet att bror finns.

Jag vet att du redan fått ro min bror. Nu är det min tur. Jag vill kunna sitta vid din gravplats i framtiden och tänka på den där kramen jag fick av dig på din födelsedag, där du med hela ditt hjärta tackade för att jag ville komma och fira dig. Nu är jag istället livrädd för att träffa släkten. Du fattas oss och jag är inte beredd att hantera det.

Jag kommer alltid känna saknad i mitt hjärta. Älskar dig bror!

....

Nu va första gången jag tänkte ringa till dig. Fan.....varför?!


Ett ögonblick av ro

Mamma hade fixat vid Robins grav idag och gjort det superfint. Gick dit ikväll och tömde mig själv på känslor. Ibland kan det behövas..


Att regndroppar faller som tårarna gör

Igår samlades dina systrar, din mamma, din pappa, din kusin och din moster för att städa lägenheten. Det slog mig inte förrän kvällen att jag saknade dig som fan när familjen samlades. Det kom som en ny käftsmäll. Var nära flera gånger att ropa ditt namn för att fråga dig om något.

Jag ryser varje gång jag ser en fjäril för jag tar det som ett tecken på att du vill meddela att du mår bra. Och det hoppas jag du gör. Jag hoppas också du vet hur älskad och saknad du är.

Jag bär med dig varje dag min bror..


RSS 2.0