I förrgår sa jag hejdå till lägenheten i Tidaholm och hej till Linköping. Runt elva åkte pappa och jag från den lilla lilla staden och kom fram runt kvart i två till den stora stora staden. Jag hann packa i stort sett allt innan han kom och väl framme i Linköping så droppade vi av massa grejer i nya lägenheten. Killen som bor där nu flyttar ut på torsdag så fram tills dess får jag leva i en sopsäck med kläder i lillstugan hos pappa.

I fredags hämtade jag också Max. Jag vet inte om jag ska lämna tillbaka honom...det stämmer inte tycker jag. I fredags stängde han in sig bakom torkskåpet så vi fick montera ner det för han skulle komma ut. På natten satt han i ett fönster utan att äta eller dricka. Igår va han under soffan hela dagen. Nu sitter han under miniköket i min stuga. Han högg efter mig förut. Så det känns bäst att antagligen lämna tillbaka honom. Ska prata lite med pappa om det..


Igår var det fest hos syrran. Svinkul! Orkar dock ej berätta... Och idag var det adventsfirande med släkten som va sådär meen maten va god!

Ska gå om 10 min till jobbet. Ångesten är rekordhög.

Jag har mått bra de sista veckorna. Trodde jag skulle få må bra till åtminstone fredag.. Trodde vi skulle ha en bra sista tid tillsammans. Trodde vi kunde skratta och prata trots att slutet närmade sig.

Jag hade fel. Jag hade så jävla fel om dig. Och så är jag fast här i 6 dagar till. Jag vill inte se dig. Aldrig mer. Blir så jävla besviken. Tårarna finns där inne men dom fälls aldrig. Jag tänker inte gråta mer för dig..

Vem är människan jag trodde jag känt i 5 år? Vem har du blivit och varför? Jag förstår ingenting..

Jag är kanske inte guds bästa barn men det här tar fan priset..fy fan. Jag tror inte på ett enda ord du säger till mig längre, jag ska stänga in alla känslor som fanns för dig. Dom ska aldrig mer få komma ut. Nyckeln kastas här med åt helvete.

God förmiddag.
Vaken sedan en halvtimma tillbaka men hjärnan har nog inte fattat det än riktigt, den är seg och mosig. Var uppe till 2 igår för att jag inte kunde somna men oj vad mosiga mina ögon var då. Ikväll ska jag banneme lägga mig senast tolv, för imorgon blir det att än en gång åka till Tidaholm och jobba. Sedan åker jag inte tillbaka mer till Linköping innan flytten.
Jag vet inte riktigt vad jag känner för saken längre. Hade först en liten vill-inte-period, sedan oj-vad-skoj-period och nu är jag splittad. Klart det ska bli skönt att få egen lägenhet som jag får inreda plus att jag får ju lilla Max nästa vecka. Han kommer vara mitt allt efter jag flyttar. Men det känns ändå konstigt. Per och jag har ju fasen känt varandra i 5 år och han har blivit min absolut bästa vän, den som lyssnat på mig, den som funnits där när jag haft ångest och torkat mina tårar, den som stöttat mig och sett till att jag klarade av förra året. Jag skulle gärna behålla honom som vän, som en riktigt nära vän efter jag flyttar men det skulle aldrig gå. Vi vet alla vad som händer då.. :/

Ah shit.. Jag kommer fan inte något längre med denna patetiska diskussion med mig själv.

Allt jag egentligen skulle skriva var att jag var mojsig i huvudet och att det är fredag. Då var det skrivet. Adjö.

Idag jobbade jag i Linhem på ett dagis där, ett dagis där mamma känner en av personalen. Såg faktiskt fram emot det trots att jag var livrädd för att jobba med småbarn. Blöjbyte är inget jag kan hur man gör.
I alla fall. Supersöt tjej som jobbade där och en trevlig vikarie till. Allt gick bra. Småbarnen är roliga. Dom fattar inte att jag är främmande, dom ler och skrattar ändå.

I alla fall. Efter maten skulle alla lägga sig och sova. När alla utom två var ute så tog jag upp en tjej och skulle börja ta på henne kläder (dom sover i vagnar ute). Satte upp henne i knät och började tråckla på byxorna. Satte ner henne på golvet igen och då får jag se.. Innerst vid låret så fanns jättemycket löst bajs. På tröjan och linnet hade det också kommit och på min strumpa hade det droppat ner. Jag ställde ner flickan och hasade försiktigt iväg för att det inte skulle droppa ner på golvet. Hittade äntligen Stina och hon kom fortare än en..raket. Hon ställde in ungen i duschen och gav mig ett par mjukisar jag kunde låna av henne. Allt utom min bh och mina trosor blev nedbajsade.

Jag känner att jag måste hoppa in i duschen nu..fy fan. Nästa gång jag jobbar med barn ska jag kunna blöjbyte och inte vara täppt i näsan. För gudars..det där vill jag aldrig vara med om igen.