Hatar känslan.

Den liksom biter sig fast inne i bröstet och sänder ut den kallaste och hemskaste is som någonsin funnits.
Den får mig att frysa, och jag känner verkligen hur den vill äta upp hela mig.
Den andra hemska känslan som är en efterbörd av den första är på väg.. Ikväll, om några timmar kommer jag inte bry mig om nåt för stunden.
Den får mig att ställa frågor jag inte vill ha de rätta svaren till..för jag vet att då kommer tårarna. Jag vill inte att dom ska rinna. Måste dom rinna? Om dom hade bara flugit iväg och inte lämnat några spår så hade det varit okej.

- can you turn my black roses red?


/S.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0