Skiljsmässobarn, hur gör man?

Jag har gått med den här frågan gnagandes inom mig rätt länge nu och den kom upp igen nu i måndags när jag fick beskedet om att mamma och pappa ska gå isär - igen.

Hur gör man som 18-åring när ens föräldrar går isär för andra gången? Hur ska jag bete mig?
Förra gången var hemsk. Har nog raderat de flesta inläggen från den tiden. Dom vägrade prata med varandra, likaså denna gång. Pappa är sådan - han säger sin mening och sen är det färdigdiskuterat. När mamma och jag väl flyttade så började detta med att jag skulle välja sida. Det kändes fel att lämna pappa själv här ute på landet, kan han laga mat? Men å andra sidan så var det han som satte oss i den situationen. Det kändes också fel att lämna mamma själv i en ny lägenhet i stan, även om det bara var över helgen. Pappa var ute mycket med sina kompisar, mamma och jag bråkade mest i lägenheten. Under tiden det var slut mellan dom så satt mamma frenetiskt på spraydate, pappa med till slut, och pappa var ute på krogen och hade hemma två 'damer' som jag träffade. "Bakom min rygg" eller rättare sagt - utan att jag visste - så träffades mamma och pappa för trevliga stunder. Om jag var borta på fest en kväll så var dom med varandra. När jag fick reda på detta så blev jag vansinnig. Mest på pappa, han visste ju om mammas känslor, men jag blev arg på mamma med. Jag tyckte att dom var så himla egoistiska, dom tänkte ju inte på mig. Bråken mellan dom uppstod pga dessa möten.

När mamma och pappa sedan bestämde sig för att flytta ihop så fick jag bo kvar i lägenheten tills den blev såld. Jag var hos dom om helgerna men ville det sällan. Jag visste ju att jag skulle få höra något på natten. Det kvittade om jag slog med knytnävarna mot väggen, dom hörde mig inte. Dom märkte knappt att jag var där. Min älskade lägenhet blev min tillflyktsort. Jag skällde ut dom efter noter för detta..dom lyssnade inte. När jag flyttade hit efter att lägenheten blev såld så blev det bättre. Jag slapp se och höra, tack vare min stuga som jag bor i på tomten. Som tur var så gick väl till slut mina ord in i deras hjärnor och dom gjorde inte något längre när jag var i närheten.

Jag berättar detta för att jag vill veta hur jag bör göra i den nya omgången. Fast den här gången så kommer jag inte flytta med mamma, jag flyttar ju snart till Per. Mamma har sagt att hon inte flyttar till första bästa lägenhet den här gången. Jag är arg på pappa för att han krånglar så...förra gången var det för att han var kär i en annan och nu vet jag inte anledningen. Dom pratar ju inte med varandra..och jag vill inte vara i mitten en gång till. Men jag kan väl inte bara stå och se på?

Kommentarer
Postat av: Martina

inte lätt, men vet du en sak. jag var ungefär i samma sits och jag har lärt mig en sak. Att det tar för mycket energi ifrån en att gå och tänka på andra hela tiden. Fokusera på dig själv och åk ut och res liye för att slippa allt tråkigt hemma.
Förstår att det är svårt, men jag gjorde så. Men jag har dock inte någon kontakt med min pappa allas nu, efter 6 år :(

2008-04-24 @ 12:05:15
URL: http://marthiinanorman.blogg.se
Postat av: Martina

men det ät u därför det är bra med vänner och pojkvän som kan lyssna, dock kan de även bli jobbigt frö dem i längden. Men försök att släppa dina känslor lösa direkt, gråt, gå ut och skrik rakt ut så du får ur dig ilskan.

2008-04-24 @ 12:19:36
URL: http://marthiinanorman.blogg.se
Postat av: Nelli

Åh, jag vet hur det känns... mina har bråkat jättemycket på sistone.... kolla in bloggen.
Hoppas allting blir bra iaf... :)

2008-04-27 @ 18:34:14
URL: http://www.n3lli.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0