Det tjatas hit och det tjatas dit. Har snart tappat öronen, de är söndertjatade.
Min pojkvän beter sig som en femåring som inte får som han vill, jag börjar fundera på om allt verkligen är som det ska där uppe. Han vill ha en Golden. Och det nu. Inte om ett tag när vi har flyttat och fått tillräcklig ekonomi. Nu. När den människan har bestämt sig för nåt så ska allt ske just nu. Oftast så brukar det bli så också (han ignorerar mina högljuda protester) men då brukar det också gå åt helvete.

Jag vill också ha en hund. Jättegärna. Men inte nu.

Vi bor liksom i en etta på tredje våningen, 45 kvm, och mitt inne i Tidaholm. Än så länge så har jag inget jobb i höst och han har inget körkort. Tid för hund? Nej.