Om 20 minuter så var det meningen att Per och jag skulle till nya lägenheten för att mäta väggar och fota lite ifall vi fick. Nu blir det inte så. Per jobbar fortfarande och man vet aldrig när eller hur han kommer hem.
Det känns så tråkigt för jag var så himla pepp på att gå in dit igen och börja planera. Hade lätt kunnat sitta halva natten sedan för att kolla i IKEA-katalogen och på internet för att leta möbler. Jag vill få lägenheten perfekt. Oss liksom. Förlorade lite av lusten nu.

Jävla bonnerijobb.