Imorse kl 7.15 åkte älsklingen till Enköping för att börja jobba hos militären igen. Så fort jag kom in i lägenheten igen ville jag ut. Den kändes (och gör fortfarande) jättetom, tyst, mörk, tråkig..you name it. I våras tyckte jag att det skulle bli skönt att få vara för sig själv och få egentid. Pyttsan! Nu vill jag bara att han ska komma hem till mig igen och hålla om mig.

Nu låter det kanske som att han ska vara borta flera månader men han kommer faktiskt hem på fredag, men 4 dagar är en låååång tid! Har sett till att jag jobbar från morgon till kväll nästan varje dag nu i två veckor innan skolan börjar igen förutom helgerna.

Innan var jag en sån tjej som älskade egentid och blev nästan galen om jag var med folk för länge. Nu kan jag knappt vara ensam istället. Kärleken har gjort mig lustig. För jag älskar min Marcus <3