Jag undrade länge ifall hjärtat fallit sönder och samman inne i min kropp. Det bultade men det bultade inte för någon. Ingen lyckades fånga mitt intresse och om han gjorde det så valde jag att ignorera det och vända ryggen till.
Nu bultar det, hårdare än på länge. And it feels good. Saknaden av att vara ifrån honom sliter i min kropp och känslan att få vara i hans famn är galen. Jag trodde seriöst att jag aldrig skulle få känna såhär igen. Nu gör jag det och det är något jag tänker ta tillvara på.
Nothing lasts forever, men jag tänker njuta av den tiden jag får tillsammans med honom. Med min älskling.