Humöret är betydligt bättre idag och känslorna under bättre kontroll.

Varit på vfu idag och trivts som fisken i vattnet. Underbara pedagoger, nyfikna barn, bra lokaler och en framåtanda som jag beundrar.

Trots stor opepp och hunger tog jag mig till gymmet och ökade på varje maskin. Pepp pepp på den!
Nyttig mat lyckades jag också göra. Nu ska här bannemig hända nåt rent fysiskt också!

Vid både rätt och fel tidpunkt kom personen in i mitt liv. Att slitas mellan sorg och glädje var väldigt förvirrande och det har aldrig förr känts så bra men samtidigt så fel att vara lycklig.

Rädslan att förlora den här personen är förmodligen det som kommer driva denne iväg. Vetskapen om det förvärrar ångesten och tankarna. Att lägga mitt hjärta i någon annans händer är både det bästa och värsta jag vet.

Det är dags att jag börjar arbeta med mig själv rent psykiskt och även fysiskt för att komma ner med båda fötterna på jorden igen. Att tillåta mig själv vara lycklig utan att tänka på konsekvenser som kanske kommer hända.

Det kommer inte hända på en dag men förhoppningsvis inom en snar framtid. Dags att börja se positivt..dags att börja lita på mig själv igen.


Dagens tankar till mig själv. "men bara när du inte hör vågar jag säga så"

Intresset för bloggen har svalnat då jag underhåller både Instagram och Facebook. Och sen att Blogg.se's app inte vill funka för mig gör det inte enklare att blogga.

I sommar har jag hunnit med att jobba tre veckor på sommardagis (ja, för mig heter det dagis när det inte är någon direkt verksamhet), fixat möhippa för Hana, varit på Hana och Joels underbara bröllop, träffat Marcus så mycket jag bara kunnat och försökt att njuta av livet.

I fredags slutade jag sommardagis och fick därmed semester. Brors urna grävdes också ner i marken. Det var en bitterljuv dag men full av lättnad att äntligen få andas ut.





Äntligen vilar du där du ska, bror. Och jag kan äntligen andas ut.

Nu va första gången jag tänkte ringa till dig. Fan.....varför?!

Mamma hade fixat vid Robins grav idag och gjort det superfint. Gick dit ikväll och tömde mig själv på känslor. Ibland kan det behövas..

Igår samlades dina systrar, din mamma, din pappa, din kusin och din moster för att städa lägenheten. Det slog mig inte förrän kvällen att jag saknade dig som fan när familjen samlades. Det kom som en ny käftsmäll. Var nära flera gånger att ropa ditt namn för att fråga dig om något.

Jag ryser varje gång jag ser en fjäril för jag tar det som ett tecken på att du vill meddela att du mår bra. Och det hoppas jag du gör. Jag hoppas också du vet hur älskad och saknad du är.

Jag bär med dig varje dag min bror..

Andra tidsfördriv har visst stoppat bloggen. Oooops.

Nu sitter jag med ett glas vin och ska snart se matchen med vänner. Återkommer till bloggen när jag känner för den.


Lever för dig så länge min bror. Jag vet att du inte hade velat att jag stannade upp mitt liv. All I do is for you..

Har sovit som en kratta skit senaste nätterna och imorse kl 8 ringde klockan för tvättstugan.
Kände mig sur, bitter och allmänt förbannad. Orkade inte prata med någon, umgås..
Skulle ta en liten powernap som slutade med att jag sov 3 timmar. Nu kan jag vara trevlig igen och känner mig redo att hitta på något ikväll.