Det jag är rädd för är vad jag skapar

Vid både rätt och fel tidpunkt kom personen in i mitt liv. Att slitas mellan sorg och glädje var väldigt förvirrande och det har aldrig förr känts så bra men samtidigt så fel att vara lycklig.

Rädslan att förlora den här personen är förmodligen det som kommer driva denne iväg. Vetskapen om det förvärrar ångesten och tankarna. Att lägga mitt hjärta i någon annans händer är både det bästa och värsta jag vet.

Det är dags att jag börjar arbeta med mig själv rent psykiskt och även fysiskt för att komma ner med båda fötterna på jorden igen. Att tillåta mig själv vara lycklig utan att tänka på konsekvenser som kanske kommer hända.

Det kommer inte hända på en dag men förhoppningsvis inom en snar framtid. Dags att börja se positivt..dags att börja lita på mig själv igen.


Dagens tankar till mig själv. "men bara när du inte hör vågar jag säga så"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0