Trots denna sorg (för ja, det är en sorg för mig) så kan jag inte undgå att se/höra allt lustigt och faktiskt dra på smilbanden ibland.

Gick ut för en liten stund sedan för att röka då Isa, Åsas hund var ute. Hela hon var blöt och hon såg faktiskt rätt ynklig ut. När jag kom ut så började hon skutta livligt runt i landen, och de var inte nådigt leriga. Mitt i allt så hör jag hur några kor börjar råma (heter det så?) och tankarna far runt i mitt huvud. Inte finns några kor här nu? De har bonden ställt in i ladugården för länge sen. Lätena kom också uppifrån våra grannar och de har garanterat inga kor där, inte ens några hagar finns åt det hållet. Det var nästan så jag förväntade mig att det skulle komma utbrakandes några kossor mellan träden men icke, som tur var då jag är livrädd för kossor.
Isa brydde sig inte om de ljud kossorna gav ifrån sig utan hon forsatte skutta glatt i landen. Men så stannade hon upp och körde ner nosen i ett av landen och just där vet jag att katterna har en liten avföringsplats. Härligt värre tyckte Isa och körde ner nosen i det där igen. Faktum var att hon luktade lite kattbajs när hon kom in så ett bad vore på sin plats för henne! Men det får Åsa ta hand om. Jag rör inte bajshunden.