Jag är avundsjuk på alla er som har er pojk/flickvän nära.
Känner ett stygn av smärta i bröstet varje gång jag ser någon skriva att dom ska krypa ner hos sin älskade.
Eller bara det där att kunna träffas flera dagar i veckan..
Jag har aldrig haft det så.
Jag vill ha det så.
Kämpar som en idiot just nu för att kunna få det så, men det verkar inte menat ibland.
Jag får ingen lägenhet förrän jag har jobb och inget jobb för att jag inte bor där nere.
Man vill ju inte heller bo hos hans mamma..skulle kännas dumt.

Jag vill vara nära Per..jag älskar ju honom och han älskar mig.
Varför kan det inte få vara så?

Det är orättvist.

/S.