Pics skogen.

Vi hittade en hög med stockar som vi vilade mot när smärtan var som värst.


Fötterna ömmade och dom här skorna ska brännas för den smärta de orsakade mig.


Såhär såg mestadelen efter lunchen ut. En grusväg och skog, skog och åter igen skog.


Jävla väskor som krånglade..dom fick ligga på marken och skämmas.


När jag vänder mig om och ska prata med Matilda så möts jag av denna syn. Jag börjar misstänka att något inte står riktigt bra till i hennes hjärna.


Här sitter hon och ber sin mor att komma och hämta oss. Fast vad hon gör med näsan är ju mera intressant.


Folk runt elden när maten ska börja göras - korv med bröd.


Kolsvart förutom elden. Sedan blev det godnatt.

Svar: Usch det är en svårt situation när någon nära blir sjuk eller håller på att bli sjuk i någon slags ätstörning. Förstår att det känns jobbigt för dig.
Personligen tycker jag att man ska prata med henne om det. Tala om för henne att ni är oroliga och att ni vill att hon ska må bra, att hon duger som hon är. Försök hitta tecken på om hon blir sämre. T.ex om hon drar sig undan mer och mer, om hon ändrar sin kost dramatiskt, om hon ändrar humör osv.

Om ni tror det gått för långt och att hon inte kan ta sig ur det på egen hand, så borde ni kanske prata med hennes föräldrar/pojkvän eller någon annan som kan ta tag i det.
Hon ska vara glad som har en kompis som du som bryr sig :) Det hade aldrig jag!
Kram!!

tack! =)