För en halvtimma sen var jag redo att säga upp Telia oavsett hur många tusenlappar vi skulle behöva betala som "straff" för att det sägs upp innan bindningstidens slut.

Morgonen började med att telefon och tv inte funkade. När jag väl kopplas fram till telefonisten, efter en halvtimma i telefonkö, börjar skiten funka. Nåväl. Det funkar och jag är nöjd med det, tänkte jag. Jag fortsatte morgonen med att ringa till Telia med anledning av att jag ska ta med mig abonnemanget till min nya lägenhet. Det står i nuläget på M men ska överlåtas till mig.
Jag kom fram till en tant i andra änden av luren som var så jävla dryg och som inte missade en chans att idiotförklara mig i stort sett. När hon frågade om en sak svarade jag vänligt och fick tillbaka frågor som "men jag vill ju ha svar på det här, fattar du väl?" fast det inte ens var det hon bad om från början. Jag blev så förbannad att jag började tjuta. Det har inte hänt på läääääääääääänge. Jag slängde i alla fall på luren.

Idioten var absolut tvungen att ha ett hemtelefonnummer till någon som bott tidigare i nya lägenheten och jag hade enbart ett mobilnummer. Jag har lyckats undkomma detta problem förut eftersom telefonisten allid lyckats lösa det utan ett hemnummer vilket jag också påtalade för idioten.

Efter att jag slängt på luren ringer jag upp nya hyresvärden och får ett gammalt hemnummer till någon som bott där för länge sen då de senaste hyresgästerna haft enbart mobil. Jag ringer upp Telia igen i hopp om att slippa den där idioten och jag får då prata med världens trevligaste tjej. Hon hade ingen hjälp av det gamla hemnumret utan lyckades lösa det ändå, precis som jag sa till den där idioten.
Den här tjejen gjorde så jag slapp massa lustiga extrakostnader och vi slipper tänka på att krångla med överlåtelse för hon sa upp M's abonnemang och skrev upp det på mig istället, med samma bindningstid.

Telia höll på att förlora en stamkund men den där tjejen var så himla snäll och gullig att jag tänker behålla det här tills bindningstiden är slut. Sedan får vi se.