För lite över en timma sedan la jag mig i badet med Twiligt i högsta hugg. Orkade läsa några sidor innan jag märkte hur boken sakta men säkert gick mot sitt öde i vattnet.
(Det är lugnt, Tina. Jag lyckades rädda den i sista sekund!)

Jag la då ifrån mig boken för att fortsätta mitt slumrande. Jag vaknade till med ett ryck när jag fick ett sms och insåg att jag sovit en bra stund och att endast den lilla delen av ansiktet där munnen och nästan sitter var ovanför vattnets yta.
Så tack Kristin för att du räddade livet på mig! Dagens eloge går till dig ;)

Hädan efter ska jag nog hålla mig till att sova i sängen. Och lära mig att gå upp tidigt inte är min melodi.



Gammal bild på älskad bok.




Och nää okej. Så jävla nära döden kanske jag inte var. Men ändå. Lite spänning i vardagen är aldrig fel.