Varning för långt inlägg.

Idag har varit en såndär jobbig dag. Eller jobbig har den inte varit men ytterst krävande mot mentaliteten och mina känslor.

Vi började kl 13.15 med ett seminarium om hur vi tycker att produktionsveckorna (musikalen) varit. Vi blev utfrågade av vår handledare Michael (som för övrigt är världens skönaste musiklärare!) om hur vi upplevt tiden osv. Det visade sig att några känt sig nedtryckta och haft en känslomässigt jobbig tid. Det känner jag är så himla synd att mina gruppmedlemmar inte känt sig trygga att kunna säga det till oss under tiden som vi arbetade med detta. Att vi trampat över varandra tills det endast är några få kvar som står och gapar.

Jag vet själv att jag är en stark person som gärna uttrycker mina åsikter och jag ska helt klart ta till mig detta och reflektera hur jag uttrycker mig mot människor. Nu var inte kritiken riktad enbart mot mig utan mot en hel grupp människor. Trots detta känner jag att det är en bra erfarenhet att få höra den sortens kritik också. Jag är inte mer än människa och jag är formbar!

Efter seminariet hade vi introduktion för en ny uppgift vi ska ta tag i efter praktiken om två veckor. Den delen heter KU - konstnärlig utveckling och är en individuell uppgift där vi ska skapa något som visar en "impuls" från vår praktik. En känsla, en händelse...

Jag kommer nog välja att göra en tavla om att min handledare tycker att jag bör gå heltid 7-16 varje dag på praktiken, att jag måste lära mig det helt enkelt. Men liksom, HALLÅ! Jag har haft många arbeten och jag vet hur det är att jobba dubbelt. Jag går för tusan i skolan heltid, men det räknas visst inte..
Så min tavla kommer nog hamna om den konflikten..


Avslutar detta långa och tråkiga inlägg med en rolig bild på Strössel.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0