Det känns overkligt att skriva detta inlägg. Du är verkligen borta.

Du kommer aldrig mer skriva till mig på msn. Vi kommer aldrig mer fira släkten tillsammans. Inga fler ljus på din tårta. Du kommer aldrig få se dina systerdöttrar växa upp. Dom kommer aldrig mer få leka med sin älskade morbror. På examensdagen står du inte där och är stolt över din yngsta syster som du skyddade när jag var liten. Mina barn kommer aldrig få ha en morbror som lär dom alla dumheter som jag skulle hata.

Du dog ensam i din lägenhet. Du visade dig aldrig svag. Vi visste ingenting och jag är så jävla arg på dig att du aldrig tvingade oss att förstå. Du var ju för i helvete inte själv!

Du togs ifrån oss och jag hoppas verkligen att du funnit ro. Det är du värd. Även att du gav upp om dig själv för länge sedan så gav jag aldrig upp om dig. Ångrar att jag inte fick chansen att säga det till dig.

Vi ses i ett annat liv, min bror. I ett liv där du är lycklig. Vila i frid <3