Snart men inte riktigt än ska jag gå till jobbet. Känns lite lättare nu..promenaden var verkligen nyttig för mig. Det var otroligt skönt att gå bland tallar och granar och lyssna på musik, Alter Bridge var min räddning. Har nu duschat och ätit lite rester sen igår från Karolin Thai. Ska föna håret och dra på lite mascara samt kolla över alla grejer. Hoppas jag får en tårfri kväll och natt.

Hejdå..

Tårarna har nu lugnat ner sig men i huvudet bankar huvudvärken. Känns som att någon slår med en slägga och vill ut. Ångesten har börjat krypa fram för kvällen.. Kommer jag klara den? Kommer jag kunna sova? Kommer jag känna mig spyfärdig och inte kunna hålla nere maten? Kommer jag orka sätta upp den leende fasaden igen? Kommer jag vara stark nog? Kommer jag gråta mig till sömns? Kommer jag ens orka stanna kvar?

Är så jävla rädd att jag kommer vilja springa ifrån..att jag inte kommer orka jobba. Det är såhär många säger att dom känner när dom gått in i väggen. Men jag har nog bara gått ner mig jävligt långt. Jag vill vilja jobba och tjäna pengar. Jobbet hos farbror gick bra för där behövde jag inte vara någons hjälpande händer, där kunde jag stå i mitt hörn och fundera utan att en jävel märkte. Men nu måste fasaden upp.. och det är lördag. Känner mig tryggare under täcket.

Ångesten och klumpen i magen håller på att äta upp mig. Det känns illa den här gången..jag varken vill eller orkar äta. Det enda kroppen verkar vilja är att sova och gråta. Kroppen och hjärnan är inte synkroniserade..

Ska ut och gå och se ifall det hjälper nåt eller ifall jag hamnar under en trädstam gråtandes. Lär märkas.

Sitter här i sängen. Gick upp för en timma sen o har skjutsat Per. Vill bara åka hem igen till Linköping men jag jobbar inatt..fan också. Kan inte undvika den här helgen också. Kommer inte klara det fram till årsskiftet...och så ska jag jobba tre lördagnätter i november..lär ju gå åt helvete då helgerna är dom värsta som finns. Och så blir jag tvungen att stanna här hela veckan då jag jobbar fram till torsdag..känns förjävligt rent utsagt.

Hade jag haft sömnpiller så hade jag tagit en nu och sovit bort resten av dagen. Fattar inte hur man kan känna sig så tom på insidan men samtidigt som det värker som ett as.

Vill inte mer.....

I måndags kom jag hit, till Linköping alltså. Åkte direkt till Linghem för att springa med Tina. Kom till pappa dödstrött. Höll på att bli överkörd av bondjäveln som har sina fält utanför. Han tittade inte åt mitt håll utan bara svängde ut på grusvägen och hej där kom jag. Båda fick bromsa så jag slapp få skopan i huvudet. Snällt.
Igår jobbade jag till halv två. Bar sedan iväg mot tandläkaren där dom borrade i min nerv i tanden. Ville i den stunden bara dö. Åkte vid femtiden till mamma. Där fick jag mat och äpplepaj till efterrätt. Mums. Träffade också Kimmo (mammas nya)...och katterna såklart. Min käääära Bill!
Idag jobbade jag till 17 och har sedan dess sprungit med Tina, duschat och ätit mat.

Imorgon ska jag försöka orka jobba i 12 timmar så jag inte jobbar något på fredag. Ska kanske, hänger mycket på om jag vågar..nerverna mår inte bra, göra en heeeeeemlig grej som kommer märkas efteråt ^^

Ska diskutera fredag med Tina och Lollo nu..vi ska eventuellt fika.

Nu drar jag snart till Linköping igen. Känner mig egentligen skittrött men med hög musik och någon dryck så borde jag klara av det. Ska bara posta ett par jeans som jag sålt på tradera och köpa tamponger först. Det är den veckan...usch. Ser aldrig fram emot dom, men vem gör det?

Adjökens med er, skriver eventuellt från pappa ikväll om jag inte dött efter springturen med Tina.

Är tillbaka i Tidaholm efter en helg i Linköping. Den var både bra och dålig.
Fredagen spenderades åt bilåkning och hemma hos pappa. Träffade Åsas son Jesper.
Igår jobbade jag 8-14.30. Hade glömt de braiga jobbskorna här så jag stod på cementgolvet i tygskor. Ryggen var lite paj efteråt. Åkte sedan på kvällen hem till Marika och Jesper där också David och Anders befann sig. David verkade vara en rolig typ. Känner igen honom men vettefan varifrån. Anders har också gått på Linhemsskolan så honom kände jag igen. Finns det någon tystare människa? Tror han sa hej.....men det var nog allt. Det var kul i alla fall med tacos och film, alldeles lagom! :) Kom hem vid tio över ett på natten. Höll då på att kasta telefonen åt helvete när den cpade sig. Kunde inte ringa eller nåt med den.
Idag skulle jag jobbat till tolv men vaknade med huvudvärk och ont i handen. Så det blev till att sova till halv elva istället. Och så har jag ju åkt bil. Känns som jag bor i den där jädrans bilen och träningsväskan nu. Hoppas det tar slut snart.

Tack alla ni som stöttar mig genom denna jobbiga period. Ni ska veta att det betyder otroligt mycket! Varenda stavelse finns inpräntat i huvudet och orden följer med mig i varje jobbig och glad stund! Massa kärlek till er!<3

Ska ta och ordna lite mat nu. Vi har bara köttfärs hemma så antingen blir det tacos (igen ^^) eller köttfärssås. Får se. Hör av mig igen när det känns tillfälle för det.

Vet inte hur jag ska förklara detta..så jag bara skriver. Skiter fullständigt ifall det blir mojsigt eller helt osammanhängande..minns inte så mycket av igårkväll.

Först. Per och jag pratade. Audin höll på att säljas samtidigt så en massa (ursäkta) turkar ringde och fattade ingenting och störde oss. Det blev i alla fall för ett tag lugnt och då sa Per "jag tror inte jag vill vara sambo" eller om han sa att han inte är redo..vettefan. Jag blev helt nollställd fastän jag i stort sett vetat detta från första början. Han gick ner till parkeringen för att diskutera med Dennis om bilen. Jag satt och stirrade rätt ut i ingenting och skrev tydligen det där inlägget samt skickade till pappa. Per hittade mig sittandes i soffan, fortfarande stirrandes. Fick det übergulliga smset från Marika. Tack gumman, det betydde massor!<3  Jag satte mig på balkongen och Dennis kom. Per körde ut Dennis ur lägenheten och vi la oss i sängen för Per ville prata. Han bad mig vara tyst och låta honom förklara innan jag hann protestera.
Han ville inte göra helt slut. Han gav detta som förslag; jag bor här hos honom när jag jobbar men åker hem till pappa emellan. Kommer bli mycket pendlande för mig men han ville ha mer tid att fundera, eller vi båda behöver fundera. I dagsläget vill han inte vara sambo men han har för mycket känslor för mig för att låta mig gå. Jag sa att jag hellre tar ett snabbt farväl än drar ut på det så ifall han gjorde detta för att vara snäll mot mig så var det fel taktik. Men han förklarade att det var för att vara snäll mot sig själv..och oss. Ge oss en chans liksom. Typ.
Orkar inte förklara mer.. Vi kommer iaf vara typ särbos fram till jul och sedan får vi se. Det tvingar mig att lita på honom och det ger honom tid att sakna mig och se ifall han är redo att kämpa.

Plus att han tycker det är dags för mig att umgås tills jag storknar med mina kompisar. Så se för fan till att vara hemma och tillgängliga när jag är hemma. Jag ska umgås med er fast ni vet bara inte om det än.


Jaja..där är ialla fall historien. Har säkert rört till detta mer än nödvändigt men...jaa..hjärnan fungerar fortfarande inte som den ska.
Drar till Linköping snart..så om ni är hemma och vill hitta på nåt kul imorgon kväll. Hör av er! Bio, fest, middag..whatever. Bara nåt.

Är fortfarande vaken fastän jag är dödstrött. Min hjärna känns mosad bokstavligt talat.
Det är ändrat..orkar inte förklara nu..men så är det iaf..får se om jag hinner och orkar skriva imorgon..

Det tog väl just slut...5 minuter sen.
Vet faktiskt inte hur jag känner..tårarna är på väg, likgiltigheten knackar på dörren och maten från dagen vill komma upp.

Varför kan det inte vara som med Bella och Edward? En mardrömssaga som funkar..


Dags för mitt personliga helvete att börja..eller fortsätta. Beroende på hur man ser på saken.....

Hur jag än gör så går det inte ihop sig.

Skulle jag stanna här och Per och jag fortsätter så skulle jag fortfarande ha bostad och jobb men då får Per och jag jobba som idioter på vårt förhållande för att det ska fungera så han inte känner sig låst som sambo och för att jag ska må bra.

Skulle vi göra slut och jag vill fortsätta jobba fram tills årsskiftet så har jag ingenstans att bo fram tills dess. Kan inte bo kvar här då känslorna fortfarande är starka för oss båda.

Skulle vi göra slut så flyttar jag hem till pappa (antingen efter årsskiftet eller så fort som möjligt) men då kommer problemet att jag står utan jobb.


Så vad i helvete ska hända?


Någon annan som varit i liknande situation?
Är desperat efter råd och tips...

Akram; vem i helvete är du? Seriöst..hur fick du min mail och hur fasen har du hittat hit? Jävla stalker.....get away!


Har jobbat idag 8-12. Kändes bra att hålla igång igen..jobba med det jobbet jag vill jobba med. Fick berätta för arbetsgivaren varför jag inte jobbade i lördags och söndags. Berättade att jag ägnat helgen åt gråt, sängliggande, katter och läsning. Hon verkade förstå... Har blivit erbjuden en massa extratider i december. Är så sugen på dom allihop (förutom nyårsaftons kväll).

Mår förövrigt....bra och dåligt på samma gång. Så förvirrat kan vi säga. Sansat prat, gråt och bråk igår och jaaa...inatt. Det får mig att känna mig klyven. Vill på ett sätt att han bara ska hålla om mig medans jag på ett sätt bara vill dra härifrån. Alternativ två kommer nog hända..tyvärr eller nåt.

Ska ut och springa skiten ur mig nu....maten får vänta. Den vill inte stanna i magen ändå.

Jobbat 8-12 idag och levererade också till Blomsterlandet. Har också hunnit springa med Tina och ätit.
Ska ta en cigg och sedan duscha för att åka till Tidaholm. Vill inte kalla det hem. Får se vad jag kallar det efter ikväll.

Jobbade idag 8-16. Huvudet och handen/handleden värker.
Räknade lite förut och jag har tankat för mer än vad jag tjänat hittills. Fy fan. Billigare att vara hemma.

Idag var det clementinkrig. Dock var det jag som fick all 'saft' splashad på mig och inte den det var menat på. Men så kan det gå. Clementinsaft i ögat är aldrig fel.
Blev också bjuden på "polsk cola". Räckte med att lukta på det så sa jag "no, I'm driving". Litauerna skrattade gott och jag med.

Nu dunkar huvudvärken så det är dags för lite glass och Oth. Gossip girl får det nog bli också.


Tänker inte låta mitt personliga helvete speglas ut här mer..så gott jag kan kommer jag försöka dölja det. Men det märks imorgon vad utgången blir.

Godnatt.

  

Känner mig allmänt skit och äcklig. Men det är som vanligt nu för tiden.

Inlägget innan; hatar helger. Hatar allt som har med livet att göra känns det som just nu.

Fy fan. Säger bara det. FY FAN.

Antar att det aldrig är enkelt....önskar bara att det vore det.
Önskar också att jag kunde hantera detta utan tårar och utan känslor. Men den tiden kommer nog snart. Låt mig bara gråta ur mig lite så kommer likgiltigheten till mig som en skyddande ängel.

Allt är skit och jag tänker inte ens låtsas om som att nåt är bra.
Återkommer när jag känner mig redo..kanske aldrig.